Började efter lunch idag, full med skolavslutningssånger och jordgubbstårta.
Malin hade kommit från Venedig och vi fick redovisa våra spelplatser. De är bra att få nya ögon att förklara sig till! Jag insåg att jag utelämnat information i gårdagens blogg. Tankar om hur jag försöker hitta vägarna till mina innevånares hem. Originalfotot är så mörkt att det är svårt att urskilja mellanrum mellan husen och det gjorde att jag först ritade av fotot för att hitta linjerna. Det var som om min hjärna behövde dessa mellanrum för att kunna orientera sig, för att kunna skapa en karta över platsen.
Jag skannar in fotot och ljusar upp det för att se tydligare. Jag funderar över hur människorna i dessa husen kommer hem...alla måste ju komma hem! Var är deras väg hem? Jag bestämmer var gatorna måste gå för att de skall komma hem och ritar in dem med streck.
Var är alla som bor här? Hade man kunnat se någon om man förstorade ännu mer? Jag studerar de små fönstren och funderar över om de blå preseningarna visar att vissa haft råd att täta sina tak eller om den finns där för att de inte haft råd...
Jag fortsätter bygga mina små skokartonger och får dagens spelkort av omtänksamma grannen. "Mumla och svara med frågor", står det! Vi har det så himla kul med varandra på vår byggarbetsplats, de flesta av oss har lärt känna varandra någorlunda bra på de två terminer som gått. De här korten kompliserar vår relation och när jag mumlat en stund misstänker ni andra snabbt att här är det nåt skumt. Min granne H var onaturligt gnällig, min andra granne L var ovanligt motsträvig liksom flera andra förutom de som helt slutade kommunicera. A hade blivit en liten blygis. Är det korten eller en dårlig dag? Sista timmen räknar vi ner för att kunna "lägga korten på bordet". Vi skrattar lättade. Det var kortet. Men det tog ett tag innan jag kunde komma ur mitt mumlande gnällande tillstånd. Det är alltså så det är, ett beteende är också ett tillstånd...min utgångsplats. En plats man kan gå in i/lämna.
dag 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar