måndag 15 juni 2009

Jag tänkte på det här med att vara social...

The play must go on, det låter som ett känt citat. Men det är väl kanske: the show must go on? Eller är det månne: the life must go on? The name of the game? Det är väl en låt av Abba.
Jag ville bara berätta att jag har överlevt helgens ofrivilliga familjära samvaro. Det är nämligen så att jag kan tycka att det är väldigt svårt med en viss typ av socialisering. Jag gillar människor! Men när vissa kommer samman, händer det obehagliga saker i rummet. Det handlar om att dessa triggar varandra till oändliga redogörelser av resultatorienterade stordåd (sällan egna utan oftast andras) eller (enligt dem själva) sensationella avslöjanden om sakernas egentliga tillstånd. Att sanningen om världen eg. är ganska tjaskig! Okej! En förmildrande omständighet hade varit om det gjorts med en gnutta humor. Men hade de haft denna avgörande livsrikedom, hade problem inte uppstått.

Humor, det är något att dra fram ur hatten när man sitter fast i skiten.
Ett trollspö. En förlösare. En brobyggare.

En humorkurs för lärarkandidater kanske?

1 kommentar:

Marie sa...

Humorkurs för alla skulle jag tycka. Med humor kan man klara av det mesta - håller med dig om att det är viktigt!