Utvärdering
Jag har överlevt! är min första känsla efter att ha släppt iväg min försenade uppsats.
Alla mina sinnen värker, träningsvärk.
Jag känner mig trots allt nöjd. Min konstnärliga insats haltade, men den var ett resultat av mina problem med formen. Det är ärligt. Det är jag nu. Det kanske vi kan prata om på ventileringen. Det hade varit bra.
Det är märkligt att en kunskapsprestation förväntas ha litterärt språk. Som om det skulle vara människans grundläggande medium. Men jag drömmer inte i bokstäver. Mitt omedvetna, undermedvetna och kanske övermedvetna använder sig inte av dessa tecken. Att formulera sig är ett tveeggat svärd.
När jag skall formulera min empiri – är det ett arbete att översätta förståelsen till text. Än värre till akademisk teoretisk text. Det är alltså en översättningsprocedur.
Först har jag sett något. Hört något. Tänkt något. Kanske har jag Tänkt först, och sett sen. Alla dessa tre sinnesintryck kan byta plats. Men det börjar där.
Att läsa akademiska teorier kan ibland leda till insikter och oväntade frågeställningar. Men det kan inte vara grund för spontanitet. Jag tror inte det. Kanske kan det. Men jag tror att det då måste vara tanken från början. Att ett kreativt konstnärligt skapande måste vara inplanerat från början. Fokus på det.
När Arcimedes satt i badet och fick sin insikt, är bilden av spontanitet och ingivelse en illusion. Självklart hade han i åratal funderat och trampat runt bland högar av teorier, ekvationer och problemställningar innan poletten trillade ner. Någonstans vet vi alla det. Men vi hyllar idén om den vite mannens förmåga till vetenskapliga upptäckter. Att lägga guldägget. Att knäcka nöten. Den lidnerska knäppen.
Att nå insikter och klarhet har inte samma dramatiska effekt förståss. Det associerar mer till en inre förståelse av något. Processen bakom får mer fokus. Att nå upplysning har också en mer etisk klang. Det handlar om mognad. Ingen glammande fest och vilda tillrop utan bara ett stillsamt tänt ljus.
Min egen känsla är just nu att vara både bestrålad och röntgad på samma gång. Teorier, empiri och vetenskapliga perspektiv har trängt sig på och in och igenom mig. Det har varit en svår prövning. På slutet bad jag min man om att ta mig ur mitt lidande. Ömkade mig. Kroppen värkte. Hjärtat bultade hårt och ojämnt. Inte en natt till! Om jag ger upp så kan jag få sova. Jag vacklade mellan motstånd och uppgivande. Jag var inne på övertid.
Nu har jag lämnat in. Alla klockor hade ringt. Alla dygn, timmar och minuter hade passerat. Jag fick släppa penna. Andas. Vara nöjd med min insats. Jag kunde ha gjort mer…men nu fick det vara bra. Jag får lämna isolationen. Jag får sova.
I morgon skall jag gestalta min känsla för allt detta. Glappet. Gapet mellan konsten och akademin. Skapa i tomrummet. Det heliga genomförandet, som Nina Bondesson sa en gång
