söndag 17 maj 2009

17maj!

Det är natt till söndag och Norges nationaldag och jag har kastat en blick på min norska folkdräkt, ett arvegods. Ibland tar jag på den på Norges dag, och känner mig extra norsk och stolt över norska fjäll och fjordar. Naturromantik alltså. Men jag gillar inte nationstanken egentligen. Att man skall ha och försvara gränser. Gränser är till för att sprängas. Fast det är klart, de mentala gränserna är nog de riktiga gränserna. Begränsningar.

Kvinna i Nordlandsbunad med slagord

En amerikansk musikartist som intervjuades på svensk TV nu i kväll, berättade hur hon nyss hade en stark aha-upplevelse när hon insåg att vi faktisk befinner oss i rymden. Jag förstår precis. Först vet man att så ligger det till. Men att verkligen fatta det är en annan sak. Känns mer som att livet och världen är något jag hanterar. Ibland infinner sig aha-känslan när jag inser hur vissa delar hänger samman. Jag tänker mig att jag broderar utan mönster och använder de färger jag för stunden gillar. Plötsligt ser jag att det jag gjort bildar ett mönster. Aha!

Latest entry

Nike från Samotrake men med ett huvud och scematisk skiss för kunskapsinhämtning.
En bild av hjärnan och perseptionens makt över tankar och kunskap. Konst från historiens antika bakgård. Igår fick hon en krona av Dushamps flaskställ. Hittade en bild av Lucian Freud som ligger på ligatoppen (2008) som dyraste konstverk av nu levande konstnär. En jättefet dam som sover naken i en sliten soffa. Nästan 200 miljoner gav en ryss för den. Jag ritar in henne svagt i mitten av bilden ovanför Linné på sin hundralapp. Karl Marx målar en kapitalets utsugningstrappa och Baldungs självporträtt har fått Eu’s stjärnor som gloria runt huvudet. Jag insåg häromdagen att han var från Bryssel (medeltid).
Kanske skall Albert Einstein vara med, med sin teori...? Resa i tiden (Hög gravitation eller hög hastighet) Han skall ha en glödlampa över huvudet. Det handlar om ljuset. Förutsättningen för vår varseblivning.
Tänker också att jag skall ha med någon allegori över konsten – antagligen Artemisia Gentileschis självporträtt. Gombrich borde se henne...genom Einsteins ljus.

På veckans handledningsmöte pratade vi om konstens roll ( inledningsvis om Anna Odells konstskandal) och vad Ernst Billgren säger om konstens väsen. I sin bok om konst menar han att konsten som begrepp var en 300 årig parentes och upplöst någon gång på 60-talet. Människorna har bara inte vant sig än. Eftersom konsten i dag kan vara allting och därmed inte utesluter något saknar det som begrepp funktion. (Så långt Billgren)

Jag funderar mycket på konsten som begrepp. Konsten har i historien definierats och kontrollerats av samhällets elit. Allt ifrån det kungliga kuriosakabinettet till dagens investeringsobjekt på konstauktionerna. Att få äga, definiera eller utöva konsten är en hårt kontrollerad angelägenhet. Nu när det stormar runt Odells examensprojekt, tycker iaf. jag att det är tydligt att konsten får en funktion som punkig demokratisk kraft. I media och stormiga debattpogram är nu diverse makthavare och institutionschefer djupt störda av Odells sätt att agera. De menar att hon på ett brottsligt och oetiskt sätt tagit tid, plats och personal i anspråk och ändå inte uppnått något av värde. Vilken märklig värdesättning! Vem är det som i åratal underfinansierat vården? Vem har just undergrävt/spekulerat i värdet av våra pengar och vårt arbete och ser det som en självklarhet att vi skall betala förlusten?

Vad är sant/falskt? Värdet, en förtroendefråga eller ett virus? Efterfråga, en företeelse i efterhand.

Blogg nr 5

2 kommentarer:

yrla sa...

vad sant med broderiet. hur man känner att allt hänger samman.//z

Nadjana sa...

Oh, tankarna om konsten är så bra! Tampas också med den frågan - vad är det egentligen? Måste det definieras? För har en moderat politiker rätt att definiera något som konst eller inte konst (tänker på den andra konstfack-elevens ex-arbete, vad han nu hette). Och det är bra lustigt - P1:s reporter som rapporterade om Odell härom veckan var SÅÅÅ upprörd - för att hon hade överträtt gränsen till journalistik. Men om inte journalisitken förmår vara samhällets kritiska granskare eller skapa debatt, så står väl fältet fritt för just konsten att gripa in. NÅGON ska väl våga kritisera normer och värderingar, så inte samhället stagnerar. (Tyvärr är Odells starkaste sida inte radiodebatter, vilket gör att hennes syften lätt förvanskas och framställs som förvirrade med en "kritisk" reporters "hjälp". Ett lyssnande samtal hade nog varit ett mer fördelaktigt forum att föra fram ide´erna i)