Vem är vi, hur är vi den vi är? Hur blir vi den vi är? Kan jag påverka bilden av mig? Jag antar att jag har en bild av mig själv som på något sätt sipprar ut i mötet med andra. Men hur mycket av min egen idé om mig själv kan andra uppfatta? Om jag inte har någon särskild idé om mig själv utan bara är, vem beskriver mig då?
Jag läser om 2009 års nobelpristagare Herta Müller och hennes kamp för att bevara sin identitet eller kanske mer att få vara den som själv skapar sin identitet. Den kampen för hon mot det gamla hemlandet Rumäniens underrättelsetjänst Securitate.
(Nedan föjljer ett utdrag ur en artikel skriven av Müller för tyska Die Zeit och publiserad i DN i förbindelse med nobelpriset.)
Attrappen och dess egna vägar
I min personakt är jag två olika personer. Den ena heter ”Cristina”, är statsfiende och bekämpas. För att kompromettera denna ”Cristina” producerades i förfalskningsverkstaden hos avdelning D (Desinformation) en attrapp med alla tillbehör som skadar mig mest – systemtrogen kommunist, skrupelfri agent.
Vart jag än kom tvingades jag att leva med denna attrapp. Den förföljde mig inte bara, utan skickades ibland i väg innan jag kom i väg. Trots att jag från början och alltid skrivit mot diktaturen går den här attrappen sina egna vägar. Den har gjort sig självständig. Trots att diktaturen är passé sedan 20 år svävar den här attrappen fritt omkring.
För hur länge?
Herta Müller/Översättning: Björn Sandmark
http://www.dn.se/dnbok/herta-muller-1.971397
2009 tilldelas Herta Müller Nobelpriset i litteratur med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap. Hon är den tolfte kvinnan som tilldelas Nobelpriset i litteratur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar