Frihet att uttrycka sig...

Respekt till Lars Vilks! Han kämpar för rätten till frihet att uttrycka sig, och står på sig trots hot om döden. Han kämpar för min och allas rätt till det fria uttrycket och därför är hotet mot Vilks ett hot mot mig. Peter Englund säger det kort och enkelt: http://akademiblogg.wordpress.com/2010/03/10/hoten-mot-lars-vilks/

Bakfjord, några mil från Nordkap.

Identitet

Vem är vi, hur är vi den vi är? Hur blir vi den vi är? Kan jag påverka bilden av mig? Jag antar att jag har en bild av mig själv som på något sätt sipprar ut i mötet med andra. Men hur mycket av min egen idé om mig själv kan andra uppfatta? Om jag inte har någon särskild idé om mig själv utan bara är, vem beskriver mig då?
Jag läser om 2009 års nobelpristagare Herta Müller och hennes kamp för att bevara sin identitet eller kanske mer att få vara den som själv skapar sin identitet. Den kampen för hon mot det gamla hemlandet Rumäniens underrättelsetjänst Securitate.

(Nedan föjljer ett utdrag ur en artikel skriven av Müller för tyska Die Zeit och publiserad i DN i förbindelse med nobelpriset.)

Attrappen och dess egna vägar

I min personakt är jag två olika personer. Den ena heter ”Cristina”, är statsfiende och bekämpas. För att kompromettera denna ”Cristina” producerades i förfalskningsverkstaden hos avdelning D (Desinformation) en attrapp med alla tillbehör som skadar mig mest – systemtrogen kommunist, skrupelfri agent.

Vart jag än kom tvingades jag att leva med denna attrapp. Den förföljde mig inte bara, utan skickades ibland i väg innan jag kom i väg. Trots att jag från början och alltid skrivit mot diktaturen går den här attrappen sina egna vägar. Den har gjort sig självständig. Trots att diktaturen är passé sedan 20 år svävar den här attrappen fritt omkring.

För hur länge?

Herta Müller/Översättning: Björn Sandmark
http://www.dn.se/dnbok/herta-muller-1.971397


2009 tilldelas Herta Müller Nobelpriset i litteratur med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap. Hon är den tolfte kvinnan som tilldelas Nobelpriset i litteratur.

Simulacra överallt

Jean Baudrillard 1929 - 2007

Jag har svårt att slita mig från Jean Baudrillard. Hans tankar har en hypnotisk verkan. Det är svårt att förstå hans språk, samtidigt som jag tror att jag vet vad det handlar om. Första raderna i Baudrillards bok Simulacra and Simulation (tidigt 80-tal) lyder: ” The simulacrum is never what hides the truth - it is truth that hides the fact that there is none.
The simulacrum is true.
-Ecclesiastes." Enligt min översättning skulle det betyda att Simulacrum inte döljer någon sanning utan att det är sanningen som döljer att det inte finns någon [sanning]. Simulacrum är sann. Jag kan förstå det, därför att jag själv inte tror på någon egentlig sanning. Att idén om att det skulle finnas någon sanning förvirrar och missleder människan att inse sanningen; att det inte finns någon. Idén om sanning är viktig för de som har makten i världen, politiker, presidenter och finansmarknader. Det är sanningen som är insatsen i det stora maktspelet. Utan sanning hade de inget att bestämma över. Om människorna verkligen skulle förstå att sanningen är något man själv skapar genom att tro – ungefär som när man bygger interaktiva världar på internet – skulle de som styr vara överflödiga. Vad eller vem är då Ecclesiastes? Efter en titt i NE förstår jag att det kan vara boken Predikaren i gamla testamentet. Simulacrum är latin och står för beläte, gudabild, skenbild m.m. (Salenius, A. G. G. Latinsk – svensk ordbok 1920, Stockholm: Aktiebolaget Hiertas Bokförlag.) Enligt NE: simulacrum [simju'leikrəm] subst. /plur. simulacra/ imitation; falsk bild, skenbild. (http://www.ne.se/sok/Simulacrum?type=NE) I Svensk Uppslagsbok (1953) står också ordet i betydelsen skenmanöver. Jag slår upp predikaren i Bibeln men kan inte hitta just Baudrillards passage. Men min bibel är på svenska, kanske ett problem här… Jag hittar flera träffar av ordet Simulacra i den franska filosofiska litteraturen och bl. a. en fransk diktsamling från 20-talet med denna titel. En annan som använt sig av ordet är Karl Marx. Han har skrivit om hur människans fokus på varan ger den status som gåtfull fetisch. (Bildanalys s.330)
Baudrillard tar alltså upp en tråd som påbörjats sedan länge och knyter an till modern tid. Ordet skenbild leder osökt till Platons beskrivning av världen. En grotta där människor sitter fjättrade i bojor vända mot en vägg där vi genom eldens sken ser skuggor av den riktiga (sanna) världen utanför grottan. Men ur stånd att vända oss mot det som är äkta tolkar vi skuggspelet på väggen för den riktiga världen. Denna historia ligger också tillgrund för filmen Matirix från 1999, där huvudrollsinnehavaren lyckas vakna upp ur det dvalliknande tillståndet han är fången i för att se världen som den verkligen är. Innan han vaknar kan man se hur han ur sin hylla tar fram Baudrillards bok Simulacra and Simulations.



I Matrix har den fiktiva drömvärlden blivit ett med riktiga världen genom något som kan tolkas som datorkoder genererade av de robotar som tagit över världen. De nedsövda människorna är fångna i en drömd värld där denna genom datorkoder genererade värld ses som den sanna världen. Baudrillard gillade inte Matrix. (The Conspiracy of Art) Den handlar trots allt om att rädda den sanna världen och ge den tillbaka till människan. Enligt Baudrillard finns inte den sanna världen mer än som ett antal modeller, överenskommelser och nostalgi. ”It is truth that hides the fact that there is none.”


En drömvärld?

NegoSado says

Detta är en av de viktigaste tingen: "...this catastrophe is neutralized by repeating it over and over again." Att repetera bilder, berättelser osv neutraliserar affekten de har på människan.

Jag tror på under!

Tanz der Mussoloini

Deutch Amerikanische Freundshaft

Så bra! Det är något med att få lik att dansa. Dance macabre. T.e.x denna fina efterdödensång:

Uppåt bakåt inåt

En stor del av mig finns här! I fiskaren, fisken och språket. Jag ror inåt med kraftiga tag...


(fiskaren i mig)


(språket i mig)

Invandraren i mig

Kristinehamn 40-tal. Till vänster torget där vi parkerade 1965.

Måndagen den 25:e reste jag till Norge och pappa. Målade lite. Pratade om immigrationen, den vi företog till Sverige på 60-talet.
Jag var 10 månader. Mamma och pappa hade kört över 200 mil från nordligaste Norge i sydlig riktning och skulle ta en kopp kaffe i Kristinehamn. Sedan skulle de fortsätta till mormor utanför Oslo. Pappa sa; "Den kafferasten varade i nästan 20 år"!


Nya svenskar


Bilen, pappa...några månader före avfärd.


Visa större karta
Vägen...



Hootenanny singers 1965, sjunger fint om att komma hem. "Där råder fred och där finns inga vapen", kan bara vara Sverige!

Visitor, an ongoing human experience

(someone american (I guess) describing my birth town)

The art of falling!

(Pieter Bruegel d.ä. c.1554-55: Landscape with the fall of Icarus)

Thankyou everybody for the fabulous days of final presentations! So much good ideas to think about futurvise!

I am now undergoing some sort of possible revelation and controlled confusion after my failing exam. The result was a need for my ongoing struggle with using art as main source in my work. My lesson is to try again and to do right. There is a new date. May the force be with me! (This site will hopefully reflect any progress in that matter.)

En studie i det visuellas makt.

(foto: Nr 1-3: Ilona Huss Walin)
(rekvisita: lån HDK bibliotek)

Survival!

Earth Wind & Fire - Boogie Wonderland
Uploaded by chilavert. - Music videos, artist interviews, concerts and more.

Utvärdering

Jag har överlevt! är min första känsla efter att ha släppt iväg min försenade uppsats.
Alla mina sinnen värker, träningsvärk.

Jag känner mig trots allt nöjd. Min konstnärliga insats haltade, men den var ett resultat av mina problem med formen. Det är ärligt. Det är jag nu. Det kanske vi kan prata om på ventileringen. Det hade varit bra.

Det är märkligt att en kunskapsprestation förväntas ha litterärt språk. Som om det skulle vara människans grundläggande medium. Men jag drömmer inte i bokstäver. Mitt omedvetna, undermedvetna och kanske övermedvetna använder sig inte av dessa tecken. Att formulera sig är ett tveeggat svärd.

När jag skall formulera min empiri – är det ett arbete att översätta förståelsen till text. Än värre till akademisk teoretisk text. Det är alltså en översättningsprocedur.

Först har jag sett något. Hört något. Tänkt något. Kanske har jag Tänkt först, och sett sen. Alla dessa tre sinnesintryck kan byta plats. Men det börjar där.

Att läsa akademiska teorier kan ibland leda till insikter och oväntade frågeställningar. Men det kan inte vara grund för spontanitet. Jag tror inte det. Kanske kan det. Men jag tror att det då måste vara tanken från början. Att ett kreativt konstnärligt skapande måste vara inplanerat från början. Fokus på det.

När Arcimedes satt i badet och fick sin insikt, är bilden av spontanitet och ingivelse en illusion. Självklart hade han i åratal funderat och trampat runt bland högar av teorier, ekvationer och problemställningar innan poletten trillade ner. Någonstans vet vi alla det. Men vi hyllar idén om den vite mannens förmåga till vetenskapliga upptäckter. Att lägga guldägget. Att knäcka nöten. Den lidnerska knäppen.

Att nå insikter och klarhet har inte samma dramatiska effekt förståss. Det associerar mer till en inre förståelse av något. Processen bakom får mer fokus. Att nå upplysning har också en mer etisk klang. Det handlar om mognad. Ingen glammande fest och vilda tillrop utan bara ett stillsamt tänt ljus.

Min egen känsla är just nu att vara både bestrålad och röntgad på samma gång. Teorier, empiri och vetenskapliga perspektiv har trängt sig på och in och igenom mig. Det har varit en svår prövning. På slutet bad jag min man om att ta mig ur mitt lidande. Ömkade mig. Kroppen värkte. Hjärtat bultade hårt och ojämnt. Inte en natt till! Om jag ger upp så kan jag få sova. Jag vacklade mellan motstånd och uppgivande. Jag var inne på övertid.

Nu har jag lämnat in. Alla klockor hade ringt. Alla dygn, timmar och minuter hade passerat. Jag fick släppa penna. Andas. Vara nöjd med min insats. Jag kunde ha gjort mer…men nu fick det vara bra. Jag får lämna isolationen. Jag får sova.
I morgon skall jag gestalta min känsla för allt detta. Glappet. Gapet mellan konsten och akademin. Skapa i tomrummet. Det heliga genomförandet, som Nina Bondesson sa en gång

Exhousted

The Creator 1

Vem är det som skapar? Vad är det som skapar? Är det jag som skapar eller skapar jag mig, mina föreställningar och prestationsångest? Jag vet ju att det är jag som håller i pennan, men vem är det som bråkar? Är det du, samvetet?...eller vad du heter? Eller själen kanske? Vad vill du? Har vi problem? Har jag missförstått något? Sa du nå't?... Alltså jag försöker bara uttrycka mig här! Om du vill något måste du vara tydligare! Du får höra av dig! Har du Facebook?

Jesus Kristus och Jupiter och himlens alla änglar!

Badbild av Dick Bengtsson (1974)

Jag känner mig alltid så främmande för världen när jag försöker beskriva och undersöka min egen skapandeprocess! Det är lättare att hitta en bild för hur jag känner mig. Precis så här! Som denna smärtsamt kontrastrika och utsmetade ikoniska bild för kvinna på en öde månstrand upplyst av Jupiters iskalla ljus. I´m Venus go'ne bad. Jag är en stenhård och lätt sprucken färgklick i akryl. Min landskapsblomma heter Död mans hand.