lördag 28 november 2009

snubig

Inte så väldigt fartigt senaste dagarna. Vi är förkylda hemma och jag känner mig mest trög och trött.
Har iaf varit duktig och satt upp en karta som jag lovade mina fröknar. För den som inte sett eller hört nå't om detta, är det en stooor Göteborgskarta i entrén där man kan eller helst ska sätta upp en liten nål på den plats man bor. Det är en början på mitt gestaltningsprojekt. Kartan kom upp mitt i veckan så det skall bli spännande att se hur många nålar som kommit upp på måndag.









fredag 20 november 2009

2. Simulacra min kaka!

Först tillbaka till
ONSDAG

Möte med handledare B idag. Han vill bena upp mitt PM och vi försöker fastställa hur stor del gestaltning kontra skriftlig del mitt examensjobb skall innehålla. Tror vi landade på 50/50. Snackade runt mina idéer om makt och stadens innevånare. B menade att mina funderingar runt statistik och stad kunde beskrivas med hjälp av kartor av demografisk karaktär. Inte alls dumt. Kom att tänka på min sommarkurs – Spelets regler – topos och de kartor som Situationisterna gjorde. Känslomässiga vägbeskrivningar. Här fanns en term: Derivé: driva i staden. Den planlösa vandringen, driften – ett sätt att se staden på nya sätt, förändra seendet, "men också en protest mot rådande samhällssystem och strukturer.” från Paletten: GÅ! [1-2/2003 (#251-252). (Hittar en bok i ämnet som heter The Situationist City av Simon Sadler 1999) Derivé tycker jag är en föregångare till Urban Exploration.



11:15 Likabehandlingsdagen. Trifa Shakely pratade om intersektionalitet, en term som tydligen kommer från feministisk och postkolonial teoribildning. Tror det handlade om makten som kan finnas i mellanrummen. Shakely illustrerade största delen av sin föreläsning med bilden på den kapitalistiska pyramiden. Just den som jag arbetade med i förra terminens gestaltningsprojekt. Den var en utgångspunkt för tankar om normer och värderingar i samhället. Typ: vad händer om man placerar ett heterosexuellt par på toppen, eller en penis och vart i trappan hamnar då en ensamstående lesbisk mamma? Inte så krångligt, men det var svårt att höra vad hon sa p.g.a. eländigt ljud. Synd att hon inte jobbat mer med sin presentation. Bilderna hade väldigt låg upplösning. Hon visade exempel på konst och aktioner i ämnet utan att skriva ut namnen på konstnärerna. Dumt. Men det var kul när hon ursäktade en av sina mycket svaga och otydliga teckningar med att den var gjord med musen.

Klasskamrat L berättade i somras om hur homosexualitetens ”värdetrappa” ser ut. Där tronar glitterbögen – divan – på toppen och den bisexuella kvinnan längst ner (eftersom hon inte är riktigt trovärdig och dessutom velig när hon inte vågat ta ställning). Jag ser framför mig Prideparaden med de glittriga kvinnomännen i front tronande på svulstiga ekipage medan de grådaskiga bisexuella kvinnorna tassar längst bak till fots i glesa skurar.

FREDAG



Har kommit in i den ångestfyllda förvirringen igen. Var är min fråga? Ämne för examen? Försöker formulera mig hemma hos familjen för att få lite hjälp. Tänker tillbaka på allt vi gjort på vår fina lilla lärarutbildning här på HDK. Jag har upptäckt en ny värld! Den är där ute. Den publika platsen. Men inte minst ickeplatsen, No - space, är en diamant. Jag har ju förstått att de platser jag oftast undviker för att de är övergivna och skumma egentligen är rum för möjlig kunskap. Att stadens arkitektoniska evolutionshistoria kan studeras i dessa ”inbetween – spaces”. Att dessa platser rymmer möjligheter för nytänkande, andlighet och konstnärliga upplevelser. Användbara verktyg för främjandet av demokratiskt medvetna medborgare. Därför också användbart för mig som lärare.

Jag vill gå vidare med det. Tror det är här mitt examensprojekt kommer att ligga. I kretsen av makten, demokratin och estetiken. Att konsten är ett medel för dessa ikoniska ämnen. Tänker att när man som lärare har den ödmjuka ambitionen att upplysa barnen om vad konstnärlig verksamhet är eller kan vara, måste man försöka skapa rum för diskussioner om bildvärlden runt oss. Tv, internet, reklam, stadsmiljö mm. Vad är det för bilder vi omges av och varför. Enligt Boudrillard – fransk sociolog och filosof (1925 – 2007) är konsten liksom de flesta fenomen i vår moderna värld en simulation, en hyperrealitet. Ända sedan modernismens intåg har konst handlat om representation. En föreställning om något inte direkt avbildat. Fram till slutet av 1800 – talet var konst något man lärde sig av en diplomerad mästare eller på en konstakademi . Det var en serie regler, konventioner och förväntningar passande för en guldram. Hyllningar till samhällets olika institutioner som kyrka, stat och kungamakt. Från renässansen och framåt ville även det framväxande borgerskapet föreviga sina bragder och ekonomiska framgångar på det sätt som tidigare var vikt endast för kungamakten. (jfr. John Berger) Hur som helst. Fram till slutet av 1800-talet var konsten representerande. 1900 – talets efterföljande modernism handlar om ett förflyttande av fokus. Sättet att betrakta. Ett målat konstverk var inte längre klart och formulerat i höjd med dukens yta utan en serie färger och kompositioner på väg att bearbetas i betraktarens öga. Konsten blev en sinnesupplevelse och en intellektuell utmaning. När motivet inte längre var realistiskt, sökte den representera en känsla eller upplevelse.
Boudrillard talar alltså om konsten som simulerad. Och när den inte längre har en kropp eller är definierad, finns den över allt. Enligt årets Göteborgsbiennals undervisningsmaterial ”Se Mera” är alltså frågan om konstens existens, eller svaret på frågan om vad konst är, att det sitter i betraktarens öga. Konsten finns där om vi ser konst. Har konsten någon uppgift i dag? Jag tror den kan ha det. Förutom att i dag vara ett handelsföremål för ett fåtal på dyra auktioner, är konsten en plats för demokratisk verksamhet. Den är en av få platser där du har möjlighet att utrycka dig fritt. Med andra ord, en politisk arena. Anna Odell är ett talande exempel. Kanske mest talande för vilken makt till diskussion en konstnär kan ha. Genom Odells verk har jag också insett vilken makt psykiatrin har. En makt som övergår personlig integritet och myndighet mm. Jag tror inte ett ögonblick på att Odell kunde ha visat på det övergrepp hon tyckte sig bli utsatt för genom det parlamentariska systemet.

Politiken är en illusion, konsten finns inte längre, konsten har blivit politik.

Därför är det inte särskilt intressant för dagens liberala politiker att underhålla konst eller kultur med politiska ambitioner. Vem vill betala för att bli avslöjad som en bluff? En simulation, för att tala i Boudrillards termer.

måndag 16 november 2009

Examensblogg 1, fortsättning

Måndag, seminarium på det Kreativa Ögat.

Bienalen! Nu är den slut. Jag måste få erkänna att jag skamligt nog inte sett verken på Röda Sten. Men stadsmuseet, konstmuseet och biblioteket har jag hunnit med. Inte överväldigad av dessa precis. Bienalens namn, What a wonderful world, ger förväntningar som antagligen är svåra att uppfylla. Det har blivit mycket dokument i videoform. För det är inte dokumentärt vilket väl heller inte är meningen. Mer ett försök att undersöka mediet dokumentär. Konstnären har inte som föremål att leda betraktaren i verket. Så dessa konstverk tar mig ingen stans. Det är hellre jag som står framför verken och betraktar konstnärens resa. Dessvärre är det inte värst upphetsande. Norske Pushwagner – på biblioteket – var rolig för metaupplevelsen föreställd framtid 60-tal kontra idag. Men det är ju heller inte video utan tecknad serie han sysslar med. Soft City; dystopisk framtidsvision a’ la Metropolis (stumfilmen från 20 – talet).
(Här är dock en filmad variant från nätet)


William Kentridge på Stadsmuseet, hade också med ett intressant verk. Ett bord med en metallisk cylinder mitt på reflekterar en animerad film som projiceras ned på bordet rakt ovanifrån. Det ser ut som Kentridge har ritat sina kolteckningar på en rund skiva och förvrängt dem just så mycket att de blir rätta i återskenet på cylindern. Nä, det låter lite för dumt. Kanske har han animerat sina figurer och projicerat dem på cylindern för at kunna filma av reflektionen från ett blankt underlag som han sedan spelar upp för oss i omvänd ordning? Hur som helst, resultatet har blivit som ett spåbord där olika skeenden spelas upp framför mig och att jag, som genom magi, kan tyda de förvridna tecknen. Jag får känslan av att kunna se, vara synsk. Jag tänker på 1600-talets amorfa Memento Mori-symbolik. Det är spännande. Fint ljudlagt. Olika skapelser flyger eller stapplar fram efter varandra – faller isär och stiger upp – på väg i den eviga förgänglighetskarusellen.

lördag 14 november 2009

Examensblogg 1

Har varit i Norge under helgen, med bok och goda föresatser. Inget gjort förståss. Såg inget till den norska mytomspunna varianten av svinflunsan heller, om någon undrar. Lånat böcker iaf. Har som plan att tanka in material till att börja med. Gestaltning sedan. C! Jag behöver nog en examenskompis. Har redan slarvat med min dyrbara tid!

fredag 6 november 2009

7. Grande finale: Det offentliga rummet som klassrum

Tack alla för allt. Rena rama filmfestivalen. Så kul!


Nu ett försök till att se tråden i mitt lärande.

Nedan följer saker jag lärt under gestaltningsuppgiften!
(Se även tidigare blogg)

• Att de platser jag oftast undviker för att de är övergivna och skumma egentligen är rum för möjlig kunskap. Att stadens arkitektoniska evolutionshistoria kan studeras i dessa ”inbetween – spaces”. Att dessa platser rymmer möjligheter för nytänkande, andlighet och konstnärliga upplevelser. Användbara verktyg för främjandet av demokratiskt medvetna medborgare. Därför också användbart för mig som lärare.
• Att Sjömanshustrun egentligen heter ”Kvinna vid havet”, är Sveriges största monumentala konstverk av Ivar Johnsson och uppsatt samtidigt med öppnandet av Sjöfartsmuseet 1933 för att hedra de svenska sjömän som dödades under första världskriget. Att den ursprungliga idén om att hon i knästående skulle sträcka sina armar bedjande upp mot himlen fick överges p.g.a. konstruktionsmässiga orsaker.
• Att Sjöfartsmuseet planeras att moderniseras.
• Att det finns en ny svensk uppfinning som heter Power Aware Cord som visar hur mycket ström man använder genom motsvarande varierad ljusstyrka från sladden. (http://www.visualvoltage.se/exhibition/)
• Att Annika Berger som bor och verkar i Göteborg skapar eco-urbana kläder under märket Skyward. Att hennes överdimensionerade unisexdesign symptomatiskt nog har svårt att bäras upp av magra modeller på catwalken. Intressant nog också ett problem jag tyckte den japanske designern Yamamotos kollektion led av (film 090928).
• Att det finns en bakomliggande orsak till mitt ständiga misslyckande i förhållande till tidsplan. Orsaker som antagligen springer ur min barndom och som har med plikt och lust att göra. Företeelser som för mig står i stark polaritet. I samtal med terapeut har jag blivit uppmärksam på detta och att jag kan studera mitt sätt att agera för att förstå mitt beteende på ett djupare plan. (från samtal 091030)
• Att Stockholms tunnelbanas konst är världens ”längsta konstutställning”.
• Att Tokyo inte har självklara publika platser (enligt föreläsning 090925 med professor Tetsuya).
• Att gentrifiering handlar om att vissa stadsdelar där hyror är låga tillåter kulturliv och handel att blomstra vilket i sin tur lockar till sig ekonomiskt starka lägenhetsköpare som därmed höjer områdets hyror. Effekt; den eftertraktade småskaliga kulturverksamheten har inte råd att vara kvar och gentrifiering har därmed ägt rum.
• Att forskare (kulturvetenskap) Joakim Forsemalm (föreläsning 090924) menar att porraffärer motverkar gentrifiering. (Jag undrar dock om ändamål helgar vilka skitmedel som helst?!)
• Att i Tokyo är konsumtionen i det närmaste upphöjt till en andlig upplevelse och att man inte har slöjd på skolschemat.
• Att Göteborg enligt forskaren Ove Sernhede håller på att spricka sönder i områden motsvarande innevånarnas ekonomiska köpkraft. Att skillnaden på låg och höginkomsttagare är större nu än den var på 30 – talet. (Föreläsning 091006)
• Att mina klasskamrater är modiga och konstnärliga.
• Att det är viktigt att ge kritik under ordnade former.
• Att filmen Fight Club handlar om att våga möta rädslor och smärta.
• Att även om jag mentalt förstår mina problem med tidssynkronisering, betyder det inte att jag ännu har lyckats omsätta detta i praktiken.
• Att tid inte är något man har utan tar (klasskamrat F).
• Att Miru Kim är en kvinna i New York som skapar fotokonst av sin känsla av främlingskap. Att hon skapar sina bilder genom att med självutlösare avbilda sig naken i stadens övergivna byggnader och tunnlar. Att det är viktigt för rumsupplevelsen/världsuppfattningen, hur man tar sig fram i rummet. Om man är stor eller liten, kryper eller dansar, är naken eller tjockhudad.

onsdag 4 november 2009

Mera om hus på kroppen

Så har redan första redovisningsdag passerat! De e så kul när man får se vad alla gjort! Tack! Ks projekt tangerade en liten bit av mitt där jag funderat över detta att vara en del av sin omgivning. Kläder som praktisk detalj eller mer eller mindre opraktisk konsumtionstrofé. Annika Berger (från förra inlägget) gör ju en konstig mellanting här. Hon skapar alltså kläder med tanke på människornas ambivalenta känslor för staden som bl a rädsla/komfort. En praktisk unisexdesign. Problemet är väl att plaggen är dyra och du hittar dem endast i exklusiva affärer i Japan, New York och Barcelona. Men nog om det, tack för att du påminde mig om Lucy Orta K!


Lucy Orta Refuge-wear


från Mafuyu hemsida www.writtenafterwards.com


Från magasin Dazed and Confused


Skyward design, Annika Berger (www.skyward.se/?page_id=28)