Konst på väg - Konst på marknadens villkor del 1

Aspen truckbalett: Konsten att dansa med truckar.
http://www.youtube.com/watch?v=czVoF4J7uA0

Nya bud!

"Mose med Guds tio budord" hette den här tavlan en gång. Men ny forskning berättar att denna målning av Jacob Jordaens (1593-1678) egentligen är en hälsning från den kristne Jordaens till alla kyrkans hycklare. Kvinnan bakom Moses är nämligen den gamle kyrkofaderns afrikanska fru. Vittnat om i det gamla testamentet men snabbt medvetet bortträngt ur de religiösa analerna. Att denna tavla är den enda med detta motiv och att motivets egentliga berättelse snabbt "glömdes" bort är förståss symtomatisk med den anledning som en gång fick konstnären att utföra det.

Nu är det nya bud. Mina handledare har dragit undan mattan. Jag plaskar hjälplöst i den vinterkalla atlanten. Mitt emellan allt och på djupa vatten. Antar att jag bad om det. Kan se hur jag tagit mig i handen och lett mig hit till denna skrämmande och mycket energifulla plats. Till handledningen kom jag igår beredd att ge upp mitt försök att gå upp till examen. Jag försökte beskriva min ångest och det tvivel jag har på själva den akademiska empirin som metod att visa på något sant. Att den mesta litteraturen jag läst handlar om just det, den vita akademikerns självgodhet. Berättaren av sanna värden och världar. Sociologen och samhällsforskaren Ove Sernhede går grundligt till väga när han i en lång rad skrifter, rapporter och böcker beskriver och punkterar postkoloniala och liberalkapitalistiska idéer, antaganden och påstående. Den franske tänkaren och idéhistorikern Foucault ägnar större delen av sin filosofiska kraft åt att ifrågasätta grunden för det akademiska frågeställandet och för att beskriva maktens hierarkier bakom vetenskapens konstruktioner. Jag citerar här Wikipedia (och tidigare blogtext): ” My intention was not to deal with the problem of truth, but with the problem of the truth- teller, or of truth-telling as an activity...” På förslag från mina gestaltningshandledare tidigare i processen har jag också läst författaren och journalisten Stefan Jonssons essäsamling Världen i Vitögat (2005) som också den är en grundlig kritik av den västerländska dominanta institutionsfascismen [min anm], när det handlar om att värdera, namnge och klassificera världen. Min största fascination ligger ändå hos Baudrillard, som talar om hela det moderna samhället och livet som en illusion. En hyperrealitet. Att den så kallade verkligheten inte längre spelar någon egentlig roll eftersom vi ständigt skapar och omskapar den.

Nu tänker jag att det kanske inte heller är meningen här. Att det är ganska naivt att snacka om sanning eller äkthet i skolan och universitetsvärlden. Att min roll som aspirerande bildlärarkandidat helt enkelt är att sortera och omdistribuera en microdel textmassa i en utkant av det akademiska kosmos. För vid min gud, jag skall ju bara pyssla med estetik. Det där perifera skolämnet bild, som länge kallades för övningsämne och levde ett flyktinglikt liv under olika namn som teknisk ritning eller bara teckning.

Men! Att ge upp är inget option. Mina vakna handledare fick mig att anta min egen utmaning – den att producera inom den akademiska disciplinen men på visualitetens villkor.

Hur kan jag vara mitt eget exempel? (betänk att ovanstående tankar – trots min nya utmaning – är en textmassa bestående av 2278 tecken och 1 bild!)

Den pågående kampen mot gentrifiering...

Berlin St.Pauli


Yello Biafra & The Guantanamo School Of Medicine - Gentrification - Live London September 2009 at the Islington Academy

Att vara på rätt väg!

(bild av Hieronymus Bosch från: http://www.zeno.org/Kunstwerke/B/Bosch,+Hieronymus:+Das+Narrenschiff)

Lucia, helgonet, var en tuff tjej som stod för sin tro. Vad tror jag på? Mycke ljus och mycket värme...(som de sjunger i sången) Fast man är rädd ibland. Alla gamla vetenskapsteorier är så kalla och torra. Det är därför de e så tilltalande med Foucault. För han sätter sig på tvären, skapar friktion. Så här säger han: "My intention was not to deal with the problem of truth, but with the problem of the truth- teller, or of truth-telling as an activity ... the question of the importance of telling the truth, knowing why we should tell the truth, we have the roots of what we could call the 'critical' tradition in the West."

Men de e klart, de flesta böcker Foucault skrev är vad jag förstått inte så lättbegripliga som ovanstående utsaga. Den mest lättlästa skall tydligen vara den första boken: Vansinnets historia, vad nu det kan säga om något. Den verkar väldigt intressant iaf. och jag tycker det e viktigt att lägga märke till Foucaults användning av konstverk/ tavlor som genomgående kunskapskälla för den historiska bilden av vansinne. Exempelvis Bosch och Goya.

Ordning på torpet 1948!

Central Office of Information, på den tiden när det fanns något som hette bostadsplanering...
(Även om nu detta är läskigt odynamiskt och homogent tänkt)

Hrrm...

Jag har här klippt ut de delar av min Göteborgskarta som fått nålar och placerat dem i en allmän googlekarta för orientering (men jag vet inte om det gör något för läsbarheten dock...)

Ca 200 nålar på kartan. Man kan ju tydligt se övervägande antal centralt och Majorna. Lite överraskande att så många (som jag antar är elever vid skolan) lyckats hitta centrala boenden. Får fundera över vad detta betyder.

I morgon skall jag se hur det har gått med de svarta nålar jag satte upp inför Öppethus dagen den 4:e.