5. Von oben

Hon ber för de döda. Hon lyser för oss i vår andliga nöd.
Hon är gammal. Hon är upphöjd.
Där nere finns de andra. De vanliga dödliga syndiga.
De förtappade andas i mörkret. I skuggorna.
Be för mej!


(http://www.sjofartsmuseum.goteborg.se/)

Ett stenkast från min sjaskiga tunnel står ett av Göteborgs landmärken; Sjömanshustrun (av Ivar Johnsson rest 1933). Det är en bronsskulptur av en väntande kvinna/ hustru/ mor upprest på en hög s k kampanil, ett 49 meter högt torn.

Där står hon och sörjer och ber i alla väder, den kvinnliga dygden på en pidestal. En andlig fyr (Sjöfartsmuseets hemsida). Ett fallosmonument förståss. Vad blir min tunnel då? Det motsatta? Ett hål i marken, ett dåligt hål i marken. Ett unket hål på samhällskroppen. Kan min tunnel ta kvinnlig form? Till det yttre, hur skulle hon se ut? Jag kom att tänka på ett bokomslag jag sett för några år sedan.


Författaren Charles Bukowski här, med ( enligt texten) ett ligg.

Han ser nöjd ut. Är hon? Är hon min tunnel?. En plats utan självrespekt. Det är mörkt och ingen vill byta lampan. Du sover där när inga andra möjligheter finns. Ett glömt hål på samhällskroppen. Förbisedd och överkörd.

I mörkret drömmer min tunnel. Om att bli stor. Viktig. Någon. Att inte längre vara förnedrad och oönskad. Om att bli upplyst! Därför växer den. Sträcker sig mot ljuset. Rosa tunneltarmar som kommer ut och slingrar sig mot staden. Upp till sjömanshustrun? Alientunnel. Om vi inte ser tunneln, ser den oss. Kommer den till oss. Den kommer tillbaka. ”The return of the dark tunnel”. ”Dark Passage” är ett bra namn. Det är en gammal 40-tals film med Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Huvudpersonen är på rymmen från fängelset och byter ansikte med hjälp av kirurgi. Länge ser vi allt ur hans synvinkel. Med bandage och allt. Kanske filmens titel anspelar på den mörka passage man skall igenom för att komma till världen. Att bli född, återfödd.

Dark Passage (1947)

Ett nytt fejs. En ny fas?