Überblogg

Nu gäller att ordna upp i rotsystemet!

"Jobba så intensivt med bygget att du inte är kontaktbar."

Detta var mitt kort. Jag såg det som en personlig affär. Att vara kontaktbar är väl en fråga om mer eller mindre social respons. Det hade varit lättast att göra mig totalt oanträffbar. Noll kommunikation. Inte en bokstav på bloggen.
Men jag vet att det inte hade fungerat för mig. Om jag inte kommunicerar med omvärlden, en tänkt eller högst reell, går jag lätt vilse. Det är som om själva arbetet med att formulera mina idéer eller tankar till en tänkt samtalspartner leder mig framåt. Allra bäst är det att få träffas och prata med folk på det gamla analoga sättet; live.

Mitt kort fick i stället bli en bild för en företeelse; den upptagna tänkaren. Filosofen. Konstruktören av nya (förhoppningsvis) sammanhang och/eller vägar.

Mitt första intresse låg i spelkortens/rollkortens möjlighet att påverka det sociala spelet runt oss. Kan jag vidareutveckla detta? Hur använder jag det som estetlärare? Jag tänker på Gunilla Granaths föreläsning, bl. a. om den dolda sociala strukturen i klassrummet. Elevernas nästan omedvetet axepterade ”hov” med kejsare och lakejer, och att när hon tog upp detta med dem, var det i det närmaste en förlösande och kanske upplösande faktor. De blev medvetna om spelet och kunde därför medvetet ta ställning till det. Kanske ”rollkort” skulle kunna vara en genväg till elevers uppmärksammande av sin och andras roller? Det pågående spelet...

På nätet hittar jag texter om den ”lekande människan”, ”Homo Ludens”. Det är titeln på en bok av Johan Huizinga från 1938. Enligt Wikipedia en studie över lekens roll i kulturen. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Huizinga) I SVD skriver idéhistorikern Thorbjörn Gustavsson Chorell om Huizingas och efterföljande författares olika teorier om vikten av människans spel/lek för ett civiliserat samhällsbygge eller bara för sin egen skull i en värld av ändlöst föreställande. Det intressanta här, tycker jag, är att leken förs fram som en mycket seriös och avgörande faktor i människans världsbildning. (http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_165077.svd)


Ager Jorn: Brev till min son (1956-57)

Från Huizinga leder vägen till konstgruppen CoBrA och Situationisterna (bildades i Paris 1957 av Guy Deborg). Det är bl. a. dansken Asger Jorn m fl som i slutet av 50-talet inspireras av "Homo Ludens" texter om leken som kulturbärare. Jorns broder Jörgen Nash startar en dansk avdelning av Situationisterna och myntar begreppet "babyism". Det handlar om en av teknologi och underhållningsindustri omyndiggjord medborgare där arbetet stulit dennes skaparlust och fantasi. Han/hon är slav under konsumtion och lättillgänglig massproducerad kultur. Receptet är att på olika sätt nedbryta de samhälleliga institutionernas styre och att föra konst och kultur direkt ut till folket genom exempelvis happenings (kan ses som en konstnärlig handling där publiken deltar och där muren mellan publik och konstnär är riven). Situationistiska slagord myntades: FRIGÖR ERA PASSIONER, ARBETA ALDRIG, LEV UTAN DÖD TID. (http://www.yelah.net/articles/ludens), (http://sv.wikipedia.org/wiki/Situationisterna).


Guy Deborgs bok: Skådespelarsamhället (-60 tal)

Situationisterna har inspirerat moderna rörelser som Reclaime the Streets där människor försöker påverka samhället genom olika utomparlamentariska handlingar, ibland kallade direktaktioner. Jag tänker på Anna Carlsons konstnärsskap, de gruppövningar hon gjorde med oss och hur hon fick oss att inta det offentliga rummet. Vår klasskamrat F tog sig an stadens skyltar, något som kändes lite förbjudet och direkt kommunicerande på ett spännande sätt. Skyltar är ju samhälleliga pekpinnar eller spelregler. Youtube är ju annars en direktkälla för folkets röst och en motvikt till en institution som SVT. De försöker ju alltid hypa sina egna sändningar genom att publicera stora publiksiffror eller påstå att det har varit tittarsuccé. Mer intressant är det ju då att se besökssiffrorna på youtubes upplagda filer. Bara för att det handlar om lust och inte direkt ekonomiska vinstintressen eller någon dold politisk agenda!

Jag läser Cars bok och tycker att han ger ett bra spelverktyg. Han bygger en typ av karta runt människans sociala spel. Men han upprepar sig något och jag känner att jag skulle behöva förtydliga hans teorier för mig själv. Försöker spalta upp hans text i stolpar och försöker göra mindmaps över hans spelvärld. Det hela blir en bild av polarisering. Två vägar. Två världar förståss. En ändlig och en oändlig. Spel mot ett mål och/eller lek utan mål.





Till näst sista handledningen har jag fortfarande tänkt mig att försöka få ihop till någon form av lektion i ämnet Spelets regler. Jag är inne på att använda mig av mina kunskaper i konstvetenskap och med hjälp av den moderna konstens intåg visa på de olika "ismernas" samband med förändringar i samhälle, vetenskap och andliga frågor. Exempelvis Picassos kubism i "Flickorna från Avignon" där man ser den västliga världens upptäckt av den afrikanska maskkulturen men kanske också ett porträtt av en förändrad kvinnobild. Den moderna kvinnan, en främmande, hotfull och mer maktfullkomlig varelse. (http://images.google.se/images?hl=sv&um=1&sa=3&q=Picasso&btnG=Sök+bilder) Det finns mycket att hämta i exempelvis genusfrågor i den moderna konsthistorien. Men till sista handledningen börjar jag inse att jag inte kommer att hinna. Klasskamrat L hade planer om någon form av kollage och jag kände att det skulle vara en möjlighet också för mig. Det kommer att bli ett digitalt kollage med hjälp av fotoshop. Framvisningsform inte bestämd. Där står jag nu.