Den sista veckan har jag passerat flera stadier av idéer. Min teckning är inte klar. Istället har jag funderat på hur jag kan använda min Barbara i konstverket. Jag har nämligen en uppblåsbar kvinna i min garderob. Hon hadde huvudrollen i en liten feministfilm jag gjorde en gång, och nu tror jag det är dags för henne att komma fram igen. Jag kom att tänka på Barbara efter att jag sett ett debattpogram på TVn där konstfackeleven Anna Odell fick stå tillsvars för sitt skandalomsusade examenskonstprojekt. Jag blev provocerad av bu-körens självpåtagna rätt att definiera konsten. Jag fick idén att göra en allegori. Konsten som investeringsobjekt, något att äga, något utbytbart och statiskt. Dresserat. Dött. Motsats till vitalt, vilt och överraskande. Jag provar att sätta ner en fot.
Veckan går mot sitt slut och jag är osäker. Efter samtal med min handledare i onsdags, har jag insett att det kanske inte är helt enkelt att använda dockan. Jag hade först tänkt att använda en lite pampig stol och sätta henne i. Hon skulle vara uppblåst och naken så när som på en mask för ansiktet. Masken är Da Vincis Mona Lisa. Bakom henne någon form av tapet. Eller kanske bilder över mina tankar, assosciationer. Jag gjorde masken (färdigköpt mask med påklistrad reproduktion av Mona Lisas ansikte). Verket skulle heta konsten som sig själv. Men min handledare föreslog att hon kanske borde ha något på sig, så att fokus inte hamnar på det hon är till för i första hand. Jag pratade med min man, han höll med. Kanske jag som kvinna ser Barbara mer som en märklig badboll. Att jag inte riktigt kan ta till mig tragiken i det hela, därför att hennes uppenbarelse provocerar mig. Hon är en Frankensteinkvinna, en ihopklistrad kvinnoliknande varelse med hårda plastbröst och tre hål, som torde skada vad det än är som stoppas in där.
På fredag kom jag på att Barbara med mask kanske kan ramas in. Ett något svårare tilltag men kanske bättre. Tror jag kommit fram till något...
Blogg nr 6
3 kommentarer:
Hmmmm? Barbara? ja? intressant att sätta Monalisas ansikte på henne. Vad vill du säga med det? Jag gillar idéen men som sagt kanske något mer. En modern MonaLisa? På den tiden såg alla kvinnor ut som helgon dagens Monalisor kanske har ett annat leende??? Inte Bararas hoppas jag. Men idéen är jätteintressant Rama in henne i halvfigur precis som da Vincis verk och med Mona lisas bakgrund. Intressant att se vad du kommer fram till.
Ja, ja! Den var bara klockren!!! Kvinnoideal och vem har rätt att definiera konst/kvinnan/estetik... Åh, Lene, jag går helt igång på dina tankar! Får Orlan-associationer... Mannens Blick som den allsmäktiga (be)dömaren. Starkt o låta henne vara naken, visa hennes/kvinnas funktion som objekt, trofé, vare sig det är som konst eller hustru/eskort. Sätta fokus på de delar som ju faktiskt står i fokus när d kommer till kvinnoideal... Och Horan/madonnan i en och samma kropp; Hur vi helst som kvinnor ska leva upp till båda delar. Verkligen Frankenstein! Har du läst "Den öppna kroppen" av Solheim?
Jag älskar dina tankar, de fascinerar och inspirerar mig! Nästan alltid.
Och nu när hon är monterad i ram ser vi att halleda, så klockrent det blev.
Så till den milda grad att jag drömde om det. Tavlan placerades i mitt kök med din mans samtycke och din systers anvisning av upphängning. Vad kan det betyda?
Skicka en kommentar