Horror Vacui!

Hej kamrater! Mina veckoreferat kommer alltid sent på söndag. Jag försöker vara duktig och allt men att få till den där fredagstexten verkar vara stört på omöjligt. Undrar vad det är för någon konflikt som ligger där i botten av en sådan återkommande blockering? Behöver jag terapi? Gudskomplex kanske? Veckan är liksom inte klar där på den femte dagen (fredag), utan vila får jag göra på söndag. Typ.


Det är spännande att följa alla kamraters processer. Också intressant att känna motståndet hos er (med undantag för några få) - precis som hos mig - när man inte vet var man skall eller vad som finns i nästa tomma ruta. Det finns ett namn på det där, skräcken för det tomma. Horror vacui. Sant! Hedersord! Men i konstvetenskapen handlar uttrycket om skräcken för att lämna något tomrum, att alla ytor måste fyllas. Passar ju även i en massa andra sammanhang som till exempel skräcken för tystnad. Vi pratade om det i vår seminariegrupp, att känna oro och kämpa med att hitta fokus. Jag försökte beskriva hur det var att spendera en helg på s.k. Retreat och bara vara tyst. För då händer det att man inser att bakom allt vardagligt babbel finns fokus alltid med. Som en dimma som lättnar. Som ett klart ljus. En fantastisk upplevelse. Vår seminarieledare kunde berätta att han hade vänner som varit tysta i veckor, vilket ger en ännu större effekt så klart. Det är iaf det jag försöker göra nu, vara stilla och hitta mitt centrum/ fokus.

Så bra att få träna på Sokratiska samtal! Svårt men bra. Man måste nog göra det mycket för att det skall fungera. Det är så genialt att börja med en nära/enkel fråga och sedan ta sig längre ut i de större perspektiven, livsfrågorna. Måndagsfilmen; Trion från Belville, var lite svår att få grepp om med Sokratiska verktyg. Kändes som man skulle behöva se den en gång till. Den var väldigt fint tecknad tycker jag. Lite bisarr i sitt uttryck vilket förstärkte känslan av individens eviga slaveri under sina laster.
Summa av lasterna är konstant; säger Dante i Hasse & Tages film; Mannen som slutade röka. En favoritfilm om en arvtagare som måste sluta röka för att få sitt arv. Filmen är en fri tolkning av det gamla medeltidsdramat (av Dante Alighieri) La Divina Commedia - Den gudomliga komedin - som handlar om hur -kort sagt- människans själ luttras genom livets svåra prövningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gudomliga_komedin)



Blogg nr 3