Min läxa!

Dagens svett! Kanske fusk men jag börjar med något som är lite större än ett frimärke.

Bra om kulturens vilkor i dagens DN!

Ville bara säga HEJA Niklas Rådström!
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/debatt-kulturutredningen-1.853931

Steg 1: Förvirring!

Ber om ursäkt att mitt blogginlägg kommer så sent igen. Mycket som svirrar nu! (Föresten, grattis igen H! Hoppas du haft en fin födelsedag!) Tänkte på den där översikten av den "Generella kunskapsprocessen" som K. presenterade i torsdags. Skönt att förvirring har en första plats där, det betyder att jag ligger bra till i den processen!
Vilken bra idé med de här seminariegrupperna! Vår handledare var väldigt inspirativ och uppmärksam på våra idéer. Tycker jag! Spännande att följa allas processer! Läget rent personligt är fortfarande förvirrat dock. Jag skall teckna, det vet jag. Har börjat...


http://sv.wikipedia.org/wiki/Pierre_Brassau

Så jädrans konstigt detta med frågan om konst. Måndagsfilmen med lilla Marla gjorde starkt intryck på mig. Och jag vet inte om jag tycker att hon skiljer sig så mycket från andra barn, mer än att hon hade föräldrar som såg till att hon fick alla möjligheter att måla och uttrycka sig. Fredriks dotter har exempelvis gjort fantastisk konst precis som Marla (se nummer 010). I filmen kokade allt ner till frågan om vad som är äkta, vad som är sanning. De s.k. stadieteorierna om barnteknandets utvecklingstrappa från kludd till mer eller mindre naturalism, handlar ju om idén att kludd är primitivt och naturalismen civiliserad (förenklat). Åkej! Nu målar Marla abstrakt och glatt med alla sina färger, och det är jättefint! Gallerier och konstsamlare ser ett geni, medan hennes föräldrar skrattar lite generat. "Det är ju bara vår lilla Marla". säger de. Men Marla blir känd och hennes konst säljs för mycket dollar.

Men så säger någon att det nog är pappan som haft ett finger med i färgen s a s. Att den oskyldiga abstrakta konsten kanske inte är så oskyldig trots allt. Och då är tavlorna inte värda något längre...
Om det nu hade varit en apa som målat tavlorna istället, hade det bevisligen blivit lika stor skandal (känd skandalhistoria om den målande apan här i västsverige för ett antal år sedan. Se länk ovan under bild). Miraklet med Marla handlade om barnets oskyldiga hand. En pappa är inte oskyldig och tydligen inte heller en apa. Men vad betyder oskyldig? Vad är det för oskuld som är värd guld?

Tillbaka till stadieteorierna, om nu naturalism/avbildning är lika med utveckling/färdighet, varför är den mindre värd i konstsammanhang (stort sett)?

Nu lite reklam! Åk till Borås Nya Konstmuseum och se den nya svenska konsten. 10 konstnärer ställer ut fram till den 17 maj. Kolla hemsidan http://www.boras.se/kultur/boraskonstmuseum.4.633e5e10039748abd7fff61648.html, för film med medverkande konstnärer.
Flera från klassen var där i onsdags (tack Å. för att du kunde köra!) och spanade in stor (även till förmat) konst.

Linn Fernström från Borås Nya Konsthall; Samtidigt - svenskt måleri på 2000 - talet. (mobilkamerabild)

Blogg nr 2

Var är konflikten?

En förenklad version av serien: Vem sa att kunskap var lätt att bära? Mitt bidrag till serier på temat konflikt. Stillbild hämtad från filmen Hets (1944).











Var är konflikten? Är den inte lite som gränsen, vårt förra tema, lite undflyende och samtidigt överallt? Om jag känner att det skulle vara en konflikt på gång, var finns då den? Hos den andre, eller hos mig eller är den vår tillsammans?

I uppslagsboken på ordet konflikt, står det något om att ”häftigt sammanstöta”. Brutalt alltså, det är ju sådant man hör på nyheterna när det händer grejer i oroliga delar av världen; ”Häftiga sammanstötningar inträffade i dag ...” Den typen av konflikter har vi ju som känt inte i Sverige. Eller? Vill nog påstå att vi har det, i en del klassrum på grundskolan. Ångande frustrationer som övergår i fysiska utspel. Inga direkta sammanstötningar kanske, mer som hjälplösa slag i luften. Förvirrade barn med alltings mening som återkommande mantra.

Jag upplever att de som är äldre, på gymnasienivå, också bär på frustrationer och inneboende konflikter, bara nu i en mer uppgiven passiv form. En form som tar sig uttryck i svårigheter till fokusering och verksamhetsförmåga. Jag har tolkat det som brist på motivation.

Lars Åke Kernell pratade på vårt fina seminarium om motivationen, som ett resultat av tydliga mål. Det låter klokt och rätt. Man kanske inte kan ha motivation om man saknar mål. Men vad skall unga människor ha för mål i dag? Formulerar skolan detta mål? Vad har skolan för mål mer än att visa på bra resultat i högsta möjliga antal elever med bra betyg?

Som lärare i estetik vill jag ge en ung människa möjlighet att skapa och uttrycka sina känslor och drömmar, vilket också måste innebära att jag ber dem blottlägga möjliga konflikter och rädslor. Allt sådant som bildar mänsklig kultur. Sådant som konsthallar och gallerier är fulla av, sådant som skriver konsthistoria, som fyller bildbanker och är källor till alla digitala bildvärldar, sådant som hänger på inredarens vägg i någon av alla dessa teveprogram eller sådant som ger rörliga bilder på bästa sändningstid eller på hyrfilmen m.m., m.m.

Det har vi gemensamt; förmågan att skapa, på vilket sätt det än måtte vara. Skapandekraften kan – med historiens goda minne – välta både det ena och andra lasset. Det finns makt i skapandekraft. Ett känt exempel är hur tyska ledare skapar bilder av sin nya nationalstat under 30-talet med tydliga hälsningar till romersk krigsromantik samtidigt som alla samtida konstbilder – i opposition till denna krigsromantik – bannlyses för landets folk. Intervjuade från denna tid säger att det kändes helt rätt och naturligt då! Vad vill dagens ledare med estetiken? Att vi skall konsumera den kanske. Men producera? Vara medskapande? (Medskapande blir rött i datorns wordprogram! Det finns tydligen inte ens med i datorns ordförråd!) Vår skolminister verkar inte se någon vikt alls i skolans estetiska verksamhet. Eller är det kanske just det han gör? Hade han inte ett förflutet i det militära? Är det någonstans man tar kulturens kraft på allvar är det ju inom det militära. Högt upp på prioriteringslistan – vid eventuell krigssituation o liknande – ligger kontroll av propagandaapparaten, dvs. media, TV och Radio.

Blogg nr 1