Koyaanisqatsi

Måndag 22 september 2008 /Mattias Gunnarsson
Frukostmöte med film;
Koyaanisqatsi 86min. (1983) med musik av Philip Glass

En modern stumfilm med meditativ musik över ett massivt kollage av spektakulära landskapsbilder. Som en klasskamrat mycket riktigt påpekade; den bara fortsätter och fortsätter. Jag förstår vad hon menar för filmen har ingen intrig. Den bara pågår. Men jag gillar den mässande musiken över en värld i ständig uppbrott och nedbrytning. En orgie i de fyra elementen med hjälp av flygfoto över enorma obebodda landmassiv med märkliga bergsformationer och vida öknar som övergår i luften och vattnets atmosfäriska rörelser och fall. Efter kanske halva filmen flyger vi in över städerna och landar in emellan skyskrapor och storstadstrafikens pulserande vågrörelser mellan huskropparna. Ofta rör sig människorna framåt i en rasande fart vilket får det hela att påminna om molnens skuggor över bergstopparna i början av filmen. Det uppspeedade tempot ger människans monotona rörelser vid arbete och förflyttning en helt annan känsla. Olika manér och blickar försvinner i flimmer och en form av tafatthet och meningslöshet kvarstår när vi ser folkmassor rasa från ena sidan av bildrutan till en annan. I fabriker och vid löpande band ser människor ut som robotar som utan att tveka vevar sig framåt genom olika arbetsmoment. Framåt på banden flyter en oändlig mängd konsumtionsvaror och matprodukter. Filmen börjar och slutar med uppskjutet av en raket och mot slutet får vi se hur raketen lyfter och lämnar jorden och sedan exploderar en bit upp i atmosfären. I filmens sista minuter singlar brinnande delar ner genom luften och kameran fokuserar slutligen på en särskild del. Jag vet inte vad det är men den voltar ner genom rymden och jag tycker plötsligt att det ser ut som en förkolnad docka med eld i kjolen som ohjälpligt vaggar med i de sista tonerna av Philip Glass musik. Det här är poesi för mig.



Michael Nyman gör likt Glass sugestiv musik som passar för film. Han är nog mest känd för allmänheten som kompositören bakom filmaren Peter Greenaways soundtrack till filmer som ”Tecknarens kontrakt” (1982), "Dränkta i nummerordning" (1988), "Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare" (1989). Just i går publiserades en intervju med Greenaway i nättidningen Filmnyheterna. Förutom att just ha gjort en film om Rembrant förklarar Greenaway till min förtjusning filmen för död! Precis vad jag länge har misstänkt!
http://www.filmnyheterna.se/Nyheter/Peter-Greenaway-dodforklarar-filmen/