Till S

Vågorna tror jag är ett resultat av vår atmosfäriska tröghet. Densiteten i tingen gör att rörelse endast kan skapas under ett ganska högt tryck. Energin måste upp i en sådan svängning att när väl rörelsen kommer igång är den svår att kontrollera.

Konst är ju för oss att få något att se lätt ut. Det är imponerande. Som i drömmen.

Holliday on ice.

En massa babbel som eg handlar om att jag vill bli färdig!

Nej! Jag blir inte färdig. Men jag har en djup önskan om att bli klar. Komma till punkt. Runda av.
Jag tror jag börjar fatta. Att det är som terapi, det ändliga. Det ändliga spelets terapi.
Det är skönt att läsa böcker och se filmer med tydliga berättelser och tidslinjer. Typ; Det var en gång /.../ Snipp snapp snut så var sagan slut! Godnatt, sov gott! Grande finale! Vad är skönare än en storartad sorti! En klargörande epilog! Vem vill bli lämnad i sticket?
Jag kommer kanske aldrig förstå meningen med mitt liv, men jag kan låna historier om andras.

Vad jag gjort sedan sist? Nu skall ni höra:
Den lilla delen av familjen, utan den stora systern, har varit i Norge. Pappa hade fått gips på foten efter att ha halkat på rälsen till båtupptaget. Han driver en liten båtmarina. Den 66 år gamle mannen kastade sig bakåt i vattnet när en stadig järnbalk slog ner mot honom. Så det var "bara" foten som kom i kläm. Jag är glad som har en pappa i livet faktiskt. Iaf hans fru - medhjäpare till pappa - fick mycket att göra med båtar och gäster och gästtoaletter å allt, så vi ställde oss i köket. Lite bad och fiske hann vi med. Och vin. Och så har jag klippt mig! Kort! Sant!

Nu svar till min handledare S. När det gäller Situatuionisterna (se förra bloggen), förstår jag det som ett försök till en "väckelserörelse". De ville väcka människorna från det transliknande konsumtionstillståndet som redan rådde då på slutet av 50-talet. Ge människan lust att själv vara medskapande och deltagande i samhället. (Nedan utdrag ur Wikipedia.)

"De var starkt kritiska mot det alltmer konformistiska och tomma konsumtionssamhället som de ansåg växte fram. Guy Debords (rörelsens grundare) bok "La Société du Spectacle" som i svensk översättning heter "Skådespelssamhället" anses vara en huvudkatalysator rent ideologiskt till Majrevolten 1968 i Paris.[1] Boken borrar djupare i kapitalismens anatomi än t.o.m. Marx. Massalienationens varuskådespel kan bara brytas av den sociala revolutionen, men nya subversiva tekniker som dérive (undersökande stadsvandring med fokus på miljöns känslomässiga inverkan) och détournement (subversiv omkastning av mening och symbolik i t.ex reklambudskap) måste till. Vardagslivet, inte institutionerna, är utgångspunkten för denna omvälvning." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Guy_Debord) "År 1988 publicerades Debords bok Kommentarer till Skådespelssamhället. Mycket av tron på en förändring av samhället har bytts ut mot ett konstaterande av samhället och den massmediala kapitalismen. Debord menar i denna bok att det diffusa skådespelet som utmärker samhället idag har övergått i ett totalt skådespelssamhälle." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Situationisterna)

Jag vet inte riktigt hur man överför lusten till uppvaknande i skolan. Alla kanske är nöjda med sin roll? Gunilla Granath menade ju i sin föreläsning att många elever spelar med i spelet (läs "hovet") utan att kanske förstå sin roll och vad det eg. betyder. När vi i början av sommarkursen fick spelkorten, uppfattade jag dessa som just ett undersökande av deltagarnas roller. Också ett sätt att medvetandegöra. Tror iaf att man som lärare skulle kunna ta upp ämnet till diskussion och titta på eventuell konst eller film från tiden. Situationisterna har trots allt influerat "Reclaim the streets" m fl. mer moderna utomparlamentara rörelser. Solidaritet är väl den svåra nöten. Vem vill vara solidarisk, och med vem? (Upphovsmakaren Debord själv blev tillsist alkis och tog sitt liv. Ensam och förbittrad som det står i sagorna.)

Jag läser och funderar över strukturer. Gamla och nya. Carse delar världen i två strukturer; en ändlig och en oändlig. Den ändliga är samhället vi lever i. Men vår kultur är oändlig. Den kan inte tidbegränsas. Det som fångas i tid och rum är begränsat. Ett gammalt manus. Efter konstens alla regler (som man säger). Kulturen, skriver Carse, bildas av avvikelser! Variationer. Kultur är ouppreplig. En pågående kamp.





Under arbetet med de här tankekartorna hittade jag en rolig länk från wikipedia till en typ av automatisk mindmapping. Kolla:http://www.wikimindmap.org/


Platon, en finit gubbe.

Allt snack om finit och infinit fick mig igen att tänka på den gamle greken Platon. Han har ju i allra högsta grad påverkat vår kultur och inte minst, tycker jag, nedvärderat konsten. Platon gillade inte alls det föränderliga.

Konsten
Platons konstsyn representerar en argumentation som än i dag förekommer. För honom var konstverket endast imitation av ett objekt i sinnevärlden som i sin tur var en imitation av idévärlden, vilket gjorde att konstverket hamnade lägre i rang. Tillika ansåg Platon att konsten hade en skadlig inverkan på dess åhörare, och om till exempel en publik bejakade en pjäs som innehöll ett lustmord fanns det således risk att publiken fördärvades moraliskt.

I Platons världsbild har tanken på en idévärld en central roll. Idévärlden är enligt Platon den sanna verkligheten och sinnevärlden, alltså den värld människan kan uppfatta med våra sinnen, är bara är en skugga eller en blek kopia av idévärlden.
Idévärlden kan exemplifieras i att alla vet hur en cirkel ser ut, men att en handritad cirkel aldrig kan bli helt perfekt, detta kan bara inträffa i idévärlden, och den handritade cirkeln blir bara en kopia av idévärldens perfekta cirkel. Platons syn på idévärlden presenterar han i verket Politeia där han förklarar idévärlden genom den kända grottliknelsen.

Se mer utförligt i länken:
(http://sv.wikipedia.org/wiki/Idévärld)

Nedan sinnevärldens cirkel, alltså den cirkel jag ritat själv. Ett exempel på att jag befinner mig i den imperfekta världen enligt Platon. Infinit alltså.



Idévärldens cirkel, en perfekt cirkel med hjälp av datorns ritprogram. Är jag i den perfekta världen nu? Finit?


(http://sv.wikipedia.org/wiki/Platon#Filosofi)

Såg en fin dokumentär på tvåan söndag kväll. Den om Ambres. Eller Sture. Den gamle egyptiern som tar snickaren i besittning säger: ditt liv är ett i raden av smultron på ryttarens strå. Känner mig hedrad.
Ambres kommer i repris. http://svtplay.se/v/1554645/dokumentar/ambres

En varm hjärna vaknar upp - del 2

Det livsånga lärandet, den livslånga leken. Får jag leka? Play, play, playgirl!
Har fått nys på SITUATIONISTERNA (1957)! En rörelse som var inspirerade av Dada, surrealism och Lettrism.
"Situationisterna ville ha en annorlunda revolution: de ville hitta tillbaka till fantasin och den konstnärliga kreativiteten. Poesi och konst skulle skapas av alla. Nu räcker det! utropade de. Åt helvete med arbete, åt helvete med tråkigheten! Skapa och konstruera en evig fest!"..."FRIGÖR ERA PASSIONER, ARBETA ALDRIG, LEV UTAN DÖD TID."(Texter hämtade från http://www.yelah.net/articles/ludens) Kan det bli bättre!

Homo Ludens!

En varm hjärna vaknar upp - del 1

Sitter i paradiset och försöker samla mig. Temperaturen har sjunkit något och jag tänker efter; ogräs, finns det ogräs i paradiset?
Klorofyllet runt mig sjunger på en lägre oktav i dag och jag känner allvaret närma sig på utsidan planket. Gränderna är öde. Människorna ligger hemma i bakrus efter flera dagar ofiltrerad UV-strålning.
Tänker varma hjärnor andra tankar än de mer svalare?


Råå, söder om Helsingborg


En av frisörerna i Råå,


och ett av husen...