Första bloggen på sommarkursens andra halva

Det var synd att jag inte hann träffa er, mina fina kurskamrater på torsdagens handledning. Hade behövt lite inspiration och tankar från er. Tack för en inspirativ redovisning alla! Hoppas ni fick en fin midsommar. Efter detta drabbades jag av någon form av hjärnsläpp, kanske uppdatering av ny programvara? Mitt kort blev: Gå upp i ditt arbete så att du inte är kontaktbar! Det tog kanske hårdare än vad jag räknat med. Läser boken av Cars och tänker. Jag tycker det var så bra när vi diskuterade detta med kortens uppgift i vår sommarkurs, att de kan vara ett sätt att bryta mönster och skapa nya, på ett mer medvetet plan. I samtal med handledare S kommer jag underfund med att jag måste göra en mindmap över spelet. För Cars beskriver något som jag själv har svårt att sätta ord på. Och jag vill konkretisera mera. Varför inte in karta, en mindmap? Det handlar om bilden av motivation. Grundbulten för vår framdrift. Varför skall vi lägga tid på konstnärlig verksamhet? Vem tjänar på det? Vad är meningen? Jag hör frågan eka i väggarna på gymnasieskolan. Inte bara där förståss. Jag tror Cars tankar är användbara. Koplingen till spel är så självklar idag i en värld nästan besegrad av den virtuella. Är den finit eller infinit? Vad vinner man i Second Life? Är det bara skönt att få en ny hud? Eller är det att slippa det dagliga finita racet?

Ni fattar! Jag tänker...svävar...krockar...hittar ny väg?

Uppgifter jag gör: kollar olika digitala mindmaps, läser kurslitteraturen, läser Tärningspelaren, läser era bloggar. Gör mindmap.

Och sist men inte minst: badar i havet! Jag är i Helsingborg nu, om någon tillfälligtvis skulle komma förbi! Här finns en strand med fina stenar!

Totalt hjärnsläpp!

Har vaktnat ur törnrosasömnen med ett meddelande från H! Jag inser att jag liksom hon missat dagens handledningstid. Vet inte var jag varit! Solsting antagligen. Ber härmed min klass och min handledare om ursäkt!
Vi ses om en timme mina vänner!

5

18:49 Hemma för att äta middag nu. Sedan tillbaka till skolan för att göra det sista.
Kommer att skriva bloggen senare i kväll. Försöker få en överblick...

Mitt Topos just nu!

Idag har jag försökt avsluta mitt byggarbete – precis som igår – utan att bli klar. Efter middag och lite slappning går jag tillbaka. Motvilligt men bestämt. Det känns som om en färdig plats skulle kunna vara nyckeln till att förstå denna kurs. Jag ser fram emot imorgon.

Klockan är 02 när jag drar ur kontakten på min limpistol. Men jag har inte varit ensam på skolan. Marie kom också. Hon ville göra färdigt precis som jag.
Nu är jag trött, skall försöka ta mig samman.





Dagens kort: Var snäll och hjälpsam mot #6 på fm, klaga och sabba för #6 på em. Inte helt enkelt att uppfylla em. uppgiften. Särskilt inte när den goda innehavaren av landet 6 kommer med fantastiska kakor och hjälper mig måla och bygga på min plats, eftersom hon redan är klar med sitt. Jag försöker gnälla lite iaf, men jag tror L var helt säker på att jag ironiserade och försökte vara käck som vanligt.

Jag är klar med min modell, fattas bara en sak. Skall försöka få på det i morgon, om jag kommer upp i tid. Känner mig osäker på vad jag varit med om. Får lust att bara släppa tankar nu. Funderar ändå på kursens första dag och Kattis intressanta intro. När jag slår upp ordet topologi, inser jag att jag faktiskt hört ordet förut. Jag har inte riktigt förstått ordet och det kan tydligen ha lite olika meningar, och ett av dem handlar om mattematik.

Jag såg en fascinerande – och ganska svårbegriplig – dokumentär för en kort tid sedan. Den handlade om en rysk mattematiker – Perelman – som hade löst ett väldigt svårt – ett av de svåraste – matteproblem. Tror de sa att det tog två till tre år för mattematikerna att ens kunna kontrollera om Perelmans uträkning stämde. Det handlade iaf om topoligisk mattematik. Det var så invecklat att de försökte inte ens förklara. Det jag fortfarande tänker på, är att Perelman för något år sedan gick under jorden. Han vill inte träffa någon längre. Varför inte? Har han räknat för långt? Finns det en bortre gräns?

Ett topologiskt problem

Perelman Perelman här är din sång
Din topologiska mössa var nog för trång
Talen var evighetslånga
Siffrorna oändligt många
Du räknade ut dig själv till slut
Och nu vill du inte mer komma ut

http://sv.wikipedia.org/wiki/Toposteori

4

I dag kände jag lukten av onsdagens stundande D-dag!
Med en något butter min stod jag och svettades i min hörna med limpistol och mattkniv i högsta hugg. Kartongen splittades, snittades och kapades för att hitta sin plats i den intrikata byggsats som bildar min kåkstad. Men min flid övergicks av grannlandet nr 6 där drottning L klämde sin sista limsträng närmare 17:30 i dag. Hon är klar! Jag gratulerar och ser fram emot att fira med kladdkakemuffins i morgon. Grannlandet norröver, nr 8, ser ut att närma sig fullbordan även det. Ni är alla duktiga och jag tror att vi kommer att klara deadline tillsammans.

Dagens kort: Inför ny regel till Spelets Regler. Jag tyckte kortet krävde inblandning av alla kursdeltagare och tog mig friheten att avslöja innehållet. Jag bad om hjälp att bestämma regel genom att vi diskuterade vad vi kunde behöva. Vi bestämde att man skulle ha möjlighet att byta kort med annan deltagare, om den andre gick med på det. Två par bytte.

Återigen kände jag mig stressad av mitt kort, särskilt så här i slutspurten. Det gäller att snabbt bestämma vad/hur man skall göra, så att man kan komma vidare med sitt jobb. Än mer press kände jag när L (nr6) tyckte att vi borde lyfta våra blickar och och se hur vi skulle kunna skapa en helhet av våra byggen. L fick ge sig när jag snabbt klampade in och blåste av hennes förslag. Att bygga broar, visst, men jag menar att det naturligt blir en helhet, eftersom vi ju ligger där sida vid sida. Övergångar bildas därför av sig själv framhöll jag. (För att inte snacka om den tid vi/jag sparar!) Drottning L är diblomatisk och retirerar.

Funderingar/koppling: När inför man nya regler? När de gamla inte räcker. När de gamla inte håller längre. När de gamla inte passar längre. Det är en känslig affär, att införa ny regel. Den kan lätt påverka allt det som redan finns, är etablerat. Vill man det? Kan man överblicka konsekvensen? Det är lite som att införa en ny djurart från främmande land. Länge efteråt inser man skadan, men då är det för sent. Men en bra ny regel kan förståss göra underverk, rädda både människor och världar.

Tittade lite på The Game nu i kväll. Har sett den förut och tycker att den tar upp något viktigt fast på ett för mig väldigt amerikanskt sätt. Den påminner om den engelska gamla julsagan av Dickens; Scrooge. Om allt det fina i livet man kan gå miste om, när man bara itresserar sig för pengar. Som kärlek och familj. I The Game får en riking tvätta sin hals, som det heter. En praktical joke tagen till en högre nivå. När det gäller livsfilosofi gillar jag "Meaning of Life° (1983) med Monty Python, som just handlar om meningen med livet. Nedan ett av många favoritklipp. Efter denna episod kommer gänget alltså till himlen, och där pågår en evig julkabaret - Cristmas in Heaven - som också är en skön bild för människors förvirrade sökande.

Jag tänkte på det här med att vara social...

The play must go on, det låter som ett känt citat. Men det är väl kanske: the show must go on? Eller är det månne: the life must go on? The name of the game? Det är väl en låt av Abba.
Jag ville bara berätta att jag har överlevt helgens ofrivilliga familjära samvaro. Det är nämligen så att jag kan tycka att det är väldigt svårt med en viss typ av socialisering. Jag gillar människor! Men när vissa kommer samman, händer det obehagliga saker i rummet. Det handlar om att dessa triggar varandra till oändliga redogörelser av resultatorienterade stordåd (sällan egna utan oftast andras) eller (enligt dem själva) sensationella avslöjanden om sakernas egentliga tillstånd. Att sanningen om världen eg. är ganska tjaskig! Okej! En förmildrande omständighet hade varit om det gjorts med en gnutta humor. Men hade de haft denna avgörande livsrikedom, hade problem inte uppstått.

Humor, det är något att dra fram ur hatten när man sitter fast i skiten.
Ett trollspö. En förlösare. En brobyggare.

En humorkurs för lärarkandidater kanske?

3

Det börjar arta sig! Skapandekraften vibrerar på 5:e våningen!



Dagens kort: Producera grafitti på plats #3.
Först tänkte jag att där måste kortmakarna ha missat något, den platsen är ju ledig. Det är ju för lätt. Sen kom jag på att det antagligen var just för att platsen var ledig som jag kunde skribbla där. Nåväl, jag var snäll och glad för min enkla uppgift. Det betydde ju i iaf minimal friktion i den sociala sfären. Jag hittade en krita och "pyntade" lite runt klasskamrat Ks konstfärdiga dagskonst (hon hade alltså också fått uppgift på plats #3). Jag pratade inte med någon om vad jag gjorde men deltog i allmän kommunikation sammtidigt.

Reflektion: Att skapa utanför mitt eget projekt - det jag har huvudfokus på - är krävande. Jag flyttar mig i rummet och i medvetande. En för mig splittrad känsla. Såhär måste det vara att mata en känsla av oro...


Ett försök att hitta riktning?

Landet 7 börjar få ordning på byggnationen, en minst sagt spartansk arkitektur. Jag har haft turen att få en lång och fin låda av grannland 6. Den är här i prefab mode, en sammanhängande kedja av moduler.


Jag jobbar på med dagens produktion och tänker att jag vill se resultat på golvet innan jag går idag. Jag känner hur alla i rummet har samma fokus. Vi hinner knappt sätta på musik. Kommer vi att hinna? Två arbetsdagar kvar. Handledare S lugnar oss; försöka duger. Planen är att jag skall måla husen för att uppnå en blöt och mörk känsla, men jag är öppen för alternativ. Jag ställer ner det jag har...





Topos fredag 16:00

Ps/Dagens tips! Såg TV2s K-special! (Repris: 14/6).
Nyinsatt för dagen, handlade om konstbubblan som brast och marknadsspelet bakom.
http://svt.se/2.109829/1.1586997/den_stora_konstbubblan?lid=puff_1587941&lpos=lasMer /Ds

2

Ojsan! Dygnets timmar tog slut innan jag hann komma in med dagens blogg! Detta är alltså torsdagens blogginlägg!

Började efter lunch idag, full med skolavslutningssånger och jordgubbstårta.
Malin hade kommit från Venedig och vi fick redovisa våra spelplatser. De är bra att få nya ögon att förklara sig till! Jag insåg att jag utelämnat information i gårdagens blogg. Tankar om hur jag försöker hitta vägarna till mina innevånares hem. Originalfotot är så mörkt att det är svårt att urskilja mellanrum mellan husen och det gjorde att jag först ritade av fotot för att hitta linjerna. Det var som om min hjärna behövde dessa mellanrum för att kunna orientera sig, för att kunna skapa en karta över platsen.





Jag skannar in fotot och ljusar upp det för att se tydligare. Jag funderar över hur människorna i dessa husen kommer hem...alla måste ju komma hem! Var är deras väg hem? Jag bestämmer var gatorna måste gå för att de skall komma hem och ritar in dem med streck.


Var är alla som bor här? Hade man kunnat se någon om man förstorade ännu mer? Jag studerar de små fönstren och funderar över om de blå preseningarna visar att vissa haft råd att täta sina tak eller om den finns där för att de inte haft råd...

Jag fortsätter bygga mina små skokartonger och får dagens spelkort av omtänksamma grannen. "Mumla och svara med frågor", står det! Vi har det så himla kul med varandra på vår byggarbetsplats, de flesta av oss har lärt känna varandra någorlunda bra på de två terminer som gått. De här korten kompliserar vår relation och när jag mumlat en stund misstänker ni andra snabbt att här är det nåt skumt. Min granne H var onaturligt gnällig, min andra granne L var ovanligt motsträvig liksom flera andra förutom de som helt slutade kommunicera. A hade blivit en liten blygis. Är det korten eller en dårlig dag? Sista timmen räknar vi ner för att kunna "lägga korten på bordet". Vi skrattar lättade. Det var kortet. Men det tog ett tag innan jag kunde komma ur mitt mumlande gnällande tillstånd. Det är alltså så det är, ett beteende är också ett tillstånd...min utgångsplats. En plats man kan gå in i/lämna.


dag 2

Sommarkursen hejhej sommarkursen...

Vad har hänt?
Vi har fått ledtrådar, en plats, en uppgift för platsen och förhållningsregler för denna sommarkurs som kallas Spelets Regler.

Ledtrådar: Den informella staden (Caracas, dok.film), Topos, den 5:e dimensionen (Vygotskij), Pivå/Pivot, hermeneutik (Hans-Georg Gadamer), horisontsammansmältning, det sociala spelets regler och sist men kanske inte minst; infinit insikt genom finit spelupplevelse (med reservationer för minnesluckor).


regelverk och karta


Dag 1 (utgångspungt - utsiktsplats - topos)


Min uppgift för modellbygge (man kan fatta varför arkitekter har en förkärlek för minimalism och rena ytor)

Nu är det dag två med Spelets Regler! Här vilar man inte på lagrar från svunna dar. Vi står på huvet i kartongbitar, wellpapp, foamboard, plastbitar, frigolit och andra skumma plaster! Vaffö gör vi på detta viset? Vi vet inte! Förvirring råder och därmed är vi precis på rätt plats.

dag 2 - kaos...eller?

F.o.m i dag får vi också ett "dagens kort" att förhålla oss till under modellbygget. På mitt stod; "Jobba så intensivt med bygget att du inte är kontaktbar". Det var svårt. Att gå upp i bygget var skönt - jag gillar att bygga - men att inte interagera med mina kurskamrater var knepigt. Det kändes helt sjukt att inte svara eller låtsas inte höra när någon pratade till mig. Särskilt när vi fram till lunch idag diskuterat och funderat över våra strategier tillsammans. Men kanske finns det någon som störs? Det har jag inte tänkt på. Det är som att man söker sig till andra för att man inte vet vart man skall, vart vi är på väg.


En försiktig början...som ett gäng bruna tänder i horisonten. Nu skall altså jag göra modell av byggen från ett ovanifrån perspektiv medan de som byggt husen har ett underifrån perspektiv!

Hej alla ni fina klasskamrater, va kul det skall bli!
PS/Torsdag; kommer så fort jag kan! Ska bara höra de små fina rösterna sjunga in sommaren först! /DS