Utställning!

Utställningen blev klar! Alla har gjort ett fantastiskt jobb! Kvällen innan var läget lite annat med grejer i en förvirrad röra över hela aulan. Vi var tveksamma till hur allt skulle bli. Men se! Jag fick klart min teckning och monterat min Lisa...








Upphängning>>>

Land i sikte?

Den sista veckan har jag passerat flera stadier av idéer. Min teckning är inte klar. Istället har jag funderat på hur jag kan använda min Barbara i konstverket. Jag har nämligen en uppblåsbar kvinna i min garderob. Hon hadde huvudrollen i en liten feministfilm jag gjorde en gång, och nu tror jag det är dags för henne att komma fram igen. Jag kom att tänka på Barbara efter att jag sett ett debattpogram på TVn där konstfackeleven Anna Odell fick stå tillsvars för sitt skandalomsusade examenskonstprojekt. Jag blev provocerad av bu-körens självpåtagna rätt att definiera konsten. Jag fick idén att göra en allegori. Konsten som investeringsobjekt, något att äga, något utbytbart och statiskt. Dresserat. Dött. Motsats till vitalt, vilt och överraskande. Jag provar att sätta ner en fot.

Veckan går mot sitt slut och jag är osäker. Efter samtal med min handledare i onsdags, har jag insett att det kanske inte är helt enkelt att använda dockan. Jag hade först tänkt att använda en lite pampig stol och sätta henne i. Hon skulle vara uppblåst och naken så när som på en mask för ansiktet. Masken är Da Vincis Mona Lisa. Bakom henne någon form av tapet. Eller kanske bilder över mina tankar, assosciationer. Jag gjorde masken (färdigköpt mask med påklistrad reproduktion av Mona Lisas ansikte). Verket skulle heta konsten som sig själv. Men min handledare föreslog att hon kanske borde ha något på sig, så att fokus inte hamnar på det hon är till för i första hand. Jag pratade med min man, han höll med. Kanske jag som kvinna ser Barbara mer som en märklig badboll. Att jag inte riktigt kan ta till mig tragiken i det hela, därför att hennes uppenbarelse provocerar mig. Hon är en Frankensteinkvinna, en ihopklistrad kvinnoliknande varelse med hårda plastbröst och tre hål, som torde skada vad det än är som stoppas in där.

På fredag kom jag på att Barbara med mask kanske kan ramas in. Ett något svårare tilltag men kanske bättre. Tror jag kommit fram till något...

Blogg nr 6

17maj!

Det är natt till söndag och Norges nationaldag och jag har kastat en blick på min norska folkdräkt, ett arvegods. Ibland tar jag på den på Norges dag, och känner mig extra norsk och stolt över norska fjäll och fjordar. Naturromantik alltså. Men jag gillar inte nationstanken egentligen. Att man skall ha och försvara gränser. Gränser är till för att sprängas. Fast det är klart, de mentala gränserna är nog de riktiga gränserna. Begränsningar.

Kvinna i Nordlandsbunad med slagord

En amerikansk musikartist som intervjuades på svensk TV nu i kväll, berättade hur hon nyss hade en stark aha-upplevelse när hon insåg att vi faktisk befinner oss i rymden. Jag förstår precis. Först vet man att så ligger det till. Men att verkligen fatta det är en annan sak. Känns mer som att livet och världen är något jag hanterar. Ibland infinner sig aha-känslan när jag inser hur vissa delar hänger samman. Jag tänker mig att jag broderar utan mönster och använder de färger jag för stunden gillar. Plötsligt ser jag att det jag gjort bildar ett mönster. Aha!

Latest entry

Nike från Samotrake men med ett huvud och scematisk skiss för kunskapsinhämtning.
En bild av hjärnan och perseptionens makt över tankar och kunskap. Konst från historiens antika bakgård. Igår fick hon en krona av Dushamps flaskställ. Hittade en bild av Lucian Freud som ligger på ligatoppen (2008) som dyraste konstverk av nu levande konstnär. En jättefet dam som sover naken i en sliten soffa. Nästan 200 miljoner gav en ryss för den. Jag ritar in henne svagt i mitten av bilden ovanför Linné på sin hundralapp. Karl Marx målar en kapitalets utsugningstrappa och Baldungs självporträtt har fått Eu’s stjärnor som gloria runt huvudet. Jag insåg häromdagen att han var från Bryssel (medeltid).
Kanske skall Albert Einstein vara med, med sin teori...? Resa i tiden (Hög gravitation eller hög hastighet) Han skall ha en glödlampa över huvudet. Det handlar om ljuset. Förutsättningen för vår varseblivning.
Tänker också att jag skall ha med någon allegori över konsten – antagligen Artemisia Gentileschis självporträtt. Gombrich borde se henne...genom Einsteins ljus.

På veckans handledningsmöte pratade vi om konstens roll ( inledningsvis om Anna Odells konstskandal) och vad Ernst Billgren säger om konstens väsen. I sin bok om konst menar han att konsten som begrepp var en 300 årig parentes och upplöst någon gång på 60-talet. Människorna har bara inte vant sig än. Eftersom konsten i dag kan vara allting och därmed inte utesluter något saknar det som begrepp funktion. (Så långt Billgren)

Jag funderar mycket på konsten som begrepp. Konsten har i historien definierats och kontrollerats av samhällets elit. Allt ifrån det kungliga kuriosakabinettet till dagens investeringsobjekt på konstauktionerna. Att få äga, definiera eller utöva konsten är en hårt kontrollerad angelägenhet. Nu när det stormar runt Odells examensprojekt, tycker iaf. jag att det är tydligt att konsten får en funktion som punkig demokratisk kraft. I media och stormiga debattpogram är nu diverse makthavare och institutionschefer djupt störda av Odells sätt att agera. De menar att hon på ett brottsligt och oetiskt sätt tagit tid, plats och personal i anspråk och ändå inte uppnått något av värde. Vilken märklig värdesättning! Vem är det som i åratal underfinansierat vården? Vem har just undergrävt/spekulerat i värdet av våra pengar och vårt arbete och ser det som en självklarhet att vi skall betala förlusten?

Vad är sant/falskt? Värdet, en förtroendefråga eller ett virus? Efterfråga, en företeelse i efterhand.

Blogg nr 5

Vad är er utmaning sa H!

Hon stormade in till vårt ooficiella möte och kastade ur sig denna utmanande och högst relevanta fråga.
Vi försökte svara dej då H, men nu när jag är hemma känner jag behovet av att dela med mig av ett pågående beroende, och den utmaning det utgör.
Just nu handlar det alltså om att minska på min konsumtion av ett visst dinkelknäckebröd (H, jag skojar inte). Jag har skrivit till brödföretaget och bett om hjälp att stilla denna eviga hunger, men de har inte svarat. Tycker antagligen att jag verkar oseriös. De skulle bara veta. Min lilla familj står nog för företagets överraskande stora vinstökning det senaste halvåret. Positivt är väl att tandläkaren och hans assistent berömde mina fina tänder vid den sista checken.
Men det finns förståss fler utmaningar, som att få alla att fatta att konsten är/kan göras av alla.

Philosophy of the World!

Fascinerad av det som kallas outsider.
Outsider Music kallas detta.
The Shaggs (1968-1975, 1999 bestod av systrarna Wiggin) spelade in skivan med samma namn 1968. (Har skivan hemma om någon blir nyfiken.) http://en.wikipedia.org/wiki/The_Shaggs


(foto: Lars Tunbjörk)
Annan konst (Outsider Art), just nu på Göteborgs konstmuseum kallas i texten; "poetiska och egensinniga verk". Konsten är ett Mystrium [sic!] - låt den vara det, ett devis från en av de medverkande konstnärerna. Jag säger: det här är konst för sin egen skull, för upphovsmakarens skull, och nu tack vare det Postfuturistiska sällskapet, för vår skull! Underbart! http://www.postfuturism.org/annanko.htm


-Jotack, det är bra. (Camilla Åberg)

Det här fina och egensinniga verket har Camilla Åberg (ja just det, från vår klass) gjort. Camilla har utställning nu, tillsammans med Karin Wästlund på galleri Cosmopolitan (bakom Kronhusbodarna). Bilden ovan finns inte med där, men annat kul.

Här är mitt bidrag till världsfilosofin just nu...
Arbetstitel: En krona för dina tankar.
Eller kanske, En gåslever flyger inte... Jag tänker: vi hyllar och dissar, katalogiserar och kanoniserar vårt beteende, våra skapningar. Respekt är mycket viktigare. Människan är helig, gudomlig. Skapelsen och skapandet. Enkelt och stort på samma gång. Det finns en tyst revolution, där vi delar med varandra.

Blogg nr 4 (del II)

Under konstruktion!

Jag tänker på val. Att allt jag gör skapas av val. Jag väljer en tanke, jag tänker, jag väljer en åsikt, jag tycker, jag väljer mina ord, jag säger, jag väljer att göra, jag gör. Tanke/ord/handling. Nu har jag försökt kapa den där kedjan och börja mitt i ungefär. Men valet kommer jag inte undan. Ska jag ta en tunn eller lite tjockare penna, eller blyerts?

Fortsättning följer strax, behöver bara välja en väg...

Blogg nr 4 (del I)

Horror Vacui!

Hej kamrater! Mina veckoreferat kommer alltid sent på söndag. Jag försöker vara duktig och allt men att få till den där fredagstexten verkar vara stört på omöjligt. Undrar vad det är för någon konflikt som ligger där i botten av en sådan återkommande blockering? Behöver jag terapi? Gudskomplex kanske? Veckan är liksom inte klar där på den femte dagen (fredag), utan vila får jag göra på söndag. Typ.


Det är spännande att följa alla kamraters processer. Också intressant att känna motståndet hos er (med undantag för några få) - precis som hos mig - när man inte vet var man skall eller vad som finns i nästa tomma ruta. Det finns ett namn på det där, skräcken för det tomma. Horror vacui. Sant! Hedersord! Men i konstvetenskapen handlar uttrycket om skräcken för att lämna något tomrum, att alla ytor måste fyllas. Passar ju även i en massa andra sammanhang som till exempel skräcken för tystnad. Vi pratade om det i vår seminariegrupp, att känna oro och kämpa med att hitta fokus. Jag försökte beskriva hur det var att spendera en helg på s.k. Retreat och bara vara tyst. För då händer det att man inser att bakom allt vardagligt babbel finns fokus alltid med. Som en dimma som lättnar. Som ett klart ljus. En fantastisk upplevelse. Vår seminarieledare kunde berätta att han hade vänner som varit tysta i veckor, vilket ger en ännu större effekt så klart. Det är iaf det jag försöker göra nu, vara stilla och hitta mitt centrum/ fokus.

Så bra att få träna på Sokratiska samtal! Svårt men bra. Man måste nog göra det mycket för att det skall fungera. Det är så genialt att börja med en nära/enkel fråga och sedan ta sig längre ut i de större perspektiven, livsfrågorna. Måndagsfilmen; Trion från Belville, var lite svår att få grepp om med Sokratiska verktyg. Kändes som man skulle behöva se den en gång till. Den var väldigt fint tecknad tycker jag. Lite bisarr i sitt uttryck vilket förstärkte känslan av individens eviga slaveri under sina laster.
Summa av lasterna är konstant; säger Dante i Hasse & Tages film; Mannen som slutade röka. En favoritfilm om en arvtagare som måste sluta röka för att få sitt arv. Filmen är en fri tolkning av det gamla medeltidsdramat (av Dante Alighieri) La Divina Commedia - Den gudomliga komedin - som handlar om hur -kort sagt- människans själ luttras genom livets svåra prövningar (http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gudomliga_komedin)



Blogg nr 3